Idag har jag klurat på varför den som fattar ett beslut inte drabbas av konsekvenserna fullt ut. Jag förutsätter alltså att beslutet är felaktigt eller grundat på obefintligt eller felaktigt underlag. För om det var så att jag fick ta konsekvenserna i min organisation av mitt vanstyre, då skulle jag ju till slut lära mig. Problemet är att vi människor har en tendens att mildra fallet, att vi oavsett den sk. ledningens misstag, ändå ser till att klara biffen. Det beslut jag fattat följs inte fullt ut, eller det beslut jag inte har fattat genomförs ändå eftersom det inte går på något annat sätt. Vi är som små barn som säger att vi ramlat i trappan när pappa slagit oss över kinden – istället på att peka på felet och lösa roten till det onda. Märkligt.