Jag började läsa en ny roman i veckan – Shantaram av David Roberts. Den är på nästan 1000 sidor så den har legat och väntat medan jag läst Paganinikontraktet. I veckan som gått började läsa, för att försöka hitta en lucka mellan jobb och plugg och slalomslipning å ena sidan och sömn och sovande å andra sidan. Jag behöver skapa ett litet andrum där anden och tanken kan fly från vardagen och lockas in i fantasin på väg mot drömmen :)

Och jag kan bara säga, Shantaram here I come! Jag är fast och måste skriva klart det här för att få komma tillbaka till Bombay och den välskrivna texten och de sköna miljöerna. Jag gillar ordbildningarna som översättaren lyckats få till av Roberts orginaltext. Blir nästan sugen att läsa den på engelska för att se hur den fungerar då. Jag menar, känn på en mening som Rösten är mer än hälften av kärleken eller den bruna röken från elden bara var en viskning om förstörelse.  Det är poesi i romanform ;D Boken handlar om Roberts, som rymt från… ähh… läs den själv. det är den värd! Nu hoppas jag på riktigt dåligt fjällväder i påsk så att jag får stanna inne och läsa ;)

Nej, måste gå och läsa lite…