Var på ett spännande möte i fredags. Vi pratade om strategier för eKorren, det gemensamma hållbarhetsprojektet vi driver. Mötet i sig gick igenom läget just nu, resultatet från våra workshops för att peka ut riktningen för den prototyp som vi planerar att bygga. Men det var på lunchen det hände! Mitt i ett samtal om vad som driver oss människor och hur konstigt vi kan resonera ibland började vi prata om spelteorier. Jag har tänkt på detta tidigare och skrivit om det i något inlägg i samband med sociologi-tentor. Men som en grund för att arbeta med i ett praktiskt projekt var det häftigt!
Spelteori är ett fränt ämne som jag vill lära mig mer om. Fångarnas dilemma visar lite på poängen bakom mönstret. “Två fångar kan välja mellan att ange den andre eller hålla tyst. Om de bägge anger varandra åker de fast, om båda håller tyst går de fria. Om den ene anger den andra medan den andra håller tyst så får den förste en belöning, medan den andra får ett hårdare straff. Vilken strategi är bäst för en själv, att ange eller att hålla tyst?” ;) På samma sätt är det svårt att få oss att slänga glas i återvinningen om vi inte vet att andra också slänger glaset på samma plats. Det goda i handlingen räcker inte riktigt till för att motivera den extra kraft det kräver att återvinna.
Men användandet av spelteori i projektet har ju två sidor. Den ena är att få hjälp av verkliga experter kring detta, forskare och vetenskapare som kan beskriva olika modeller för hur spelteorier påverkar vårt förhållningssätt till hållbart samhälle och vårt beteende för att kombinera den egna lyckan med de eventuella avsteg vi behöver göra för att bidra till helhetens minskade resursutnyttjande. Marginaliseringseffekter är ju ett exempel på hur spelteorier kan beskriva hur irrationellt vi beter oss ibland.
Den andra sidan är om vi kan lära oss mer om spelteorier i praktiskt arbete genom att forska och studera på det som händer i projektet. Vi skulle kunna prova olika typer av nyckeltal och uppföljningar, ge poäng och belöningar för olika beteenden och se vad som funkar bäst. Vi skulle kanske kunna skapa en testbänk för hållbarhetsspel som kan ge nya insikter om vad som just nu driver oss mot randen till ekologiskt kaos, och hjälpa oss förstå vad som skulle kunna vara fungerande modeller för styrning och ledning av vårt medborgerliga liv för att nå ett hållbarare samhälle.
Spelteori bör kunna vara en del av ansvarsfull utveckling också. Det vore coolt :)
Föga förvånande intresserar detta även mig. Men jag är faktiskt emot!
När det gäller spelteorier, och framför allt den praktiska användningen av dem, så inför man det beräknande som element. Men man lämnar det som kan vara ett mycket bättre alternativ. Nämligen att sträva efter att göra det goda.
Det innebär också att vårt sätt att övertala männisokr inte är att “panta för det gör alla andra!”, utan istället säger vi “ok, alla pantar inte, men om du vet att det är bra kanske du ska göra det i alla fall och hoppas på att andra tar efter!”.
Jag får ofta kritik för att jag hellre har rätt än får rätt i sådana här sammanhang. Jag är inte säker på att kritikerna har rätt men jag sover gott!
Gillar verkligen din blogg, kommenterar ionte många andras!
Jag tror att du har både rätt och fel, eftersom jag är en kvant som aldrig kan vara kategorisk ;) Å ena sidan så är jag också emot det beräknande och egoistiskt influerande, lätt cyniska sättet att resonera om människor. Vi reduceras till rationellt kalkylerande maskiner som endast gör det som ger mest vinning för oss själva. Å andra sidan så är vi människor inte såna. Vi drivs av känslor och tankar i symbios och de väcker varandra på fantastiska sätt. Vi gör både goda saker och korkade saker drivet av känslan att det är det rätta i stunden. Vem har inte köpt ett par skor i extas vid shoppingtillfället (inte jag ;) och sedan iskallt insett att röda smärtingskor inte passar varken min klädstil eller det rådande klimatet ;D
Men goda spelteorier bör hantera båda dessa sidor. De bör ta med i beräkningen att jag vill göra gott, för att det ger mig något och fyller ett behov hos mig. Jag mår bra av att panta flaskor. Men den bör också ta med den kalla rationella delen att jag faktiskt gillar att få en kickback vid inlämning av flaskorna, och att många samlar på pantburkar och glas för att det ger lite extra pengar. På det sättet kan vi marknadsföra och styra oss människor, och på sikt ändra ett beteende och på det sättet våra värderingar (!) genom att mäta och ge feedback baserat på olika grunder. Som vilken god retoriker som helst kan vi använda Ethos och hjälpa oss att bli kunniga och att vi förstår återvinningskedjan och att den fungerar och fyller ett syfte och når sina mål, Logos där vi visar att detta är trovärdigt genom att ge ett monetärt incitament för pantning av flaskor och vi får tillbaka 0,50 för varje burk och till sist Pathos med reklam som appellerar till våra känslor och ansvaret för miljön och våra barn med bilder på änder med ölburksplast kring näbben.
Så här kanske spelet blir komplext, men så är också livet ;) På samma sätt som att jag gillar att du inte håller med, för det ger mig en chans att ändra åsikt :D