När kommer man över den där puckeln som man vandrat uppför så länge? För efter den ska det ju lugna ner sig så att man kan ägna sig åt det man borde…och inte bara åt det man vill ;) Och plötsligt ser jag att jag skriver “man” som att jag tar avstånd från det jag tycker, eller vadå? Jag är väl inte inne i eller uppe på nån puckel. Jag är mitt i en virvelvind :)

Har möte imorrn på vårt fina kontor med Sundsvalls Kommun, Mittuniversitetet och Nordic Peak i ett projekt som döptes till (se där, mer neutrumretorik :) till eKorren. När ni ser maskoten så förstår ni ju varför… Det är ett jäkligt häftigt projekt där vi vill påskynda samhällsomställningen genom effektiva och individorienterade e-tjänster! Kom ihåg var ni hörde det först, men e-tjänstedriven medborgarutveckling är något jag tror på, som ett komplement och klockren sidekick till medborgardriven e-tjänsteutveckling ;)

Klyschan Ingen kan göra allt, men alla kan göra någonting är också jätteviktig.  Marginalisering är en jobbig psykologisk effekt som hindrar vårt enskilda samhällsengagemang. Dels är min egen del försvinnande liten i ett globalt perspektiv, och dels ser jag sällan effekterna av mina insatser. Mätning, redovisning och kommunikation är viktiga verktyg för att råda bot på detta, både när vi är anställda och privata. Bara att skriva om det får det att vattnas i munnen på mig. Det här tar tid, lång tid, men det blir bra, och det är så spännande att arbeta med :)