Barnen var nära en begynnande härdsmälta en av eftermiddagarna under trettonhelgen. Kompisarna hade gått och tröttheten och sockerbristen satte sig på humöret. Skrik och grin och smällda dörrar fyllde huset med oro och olust. När jag gick ut i kylan för att hämta julmust i förrådet passade jag på att rota i gamla artefakter från förr. Vi har några sådana högar liggande här och var. Den här gången kom jag ut med två frimärksalbum, en kartong med gamla sedlar och mynt och så juvelen i högen, spelet Hnefatafl!

Med lite skuren frukt för att pumpa upp humöret betade vi snabbt av frimärkssamlingarna, barn av idag är inte intresserade av exotiska frimärken och deras ibland vindlande resor runt jorden. De var lite mer intresserad av pengarna, främst de från andra länder och de som var gamla, till coh med äldre än pappa någr av dem ;)

Däremot togs spelet emot med stor entusiasm. Båda tjejerna satte sig för att spela och fick hjälp av en entusiastisk pappa som läste regler och peppade båda spelarna. Hnefatafl köpte jag 1984 i Jönköping och har inte spelat den en enda gång efter det. En leksaksaffär hade en grandios utförsäljning och sålde med 70-80% rabatt. Den första timmen med 90-100% rabatt till och med. Folk sov i sovsäck utanför som till en rockkonsert för att kunna köpa ett ishockeyspel för 20 spänn. Jag iddes inte stå i kö, utan kom lagom tills ratet var det enda som återstod så jag köpte Hnefatafl för en femma eller nåt. Nu, över tjugofem år senare, är det äntligen spelat. Det var riktigt kul, och det öppnade för mycket tankeverksamhet, strategi och logik.

Vi får väl se när det tas fram igen :)