Vilket trick jag och Vican kom på igår. Hon satt med mig och Emilia och åt eftermiddagsmellanmål – oboj och pappas nybakta mjuka limpor :) Efter mellis skulle hon göra sin engelskaläxa men hade grymt svårt att koncentrera sig när jag och Emilia satt bredvid och pratade. Hon provade hörselkåpor och musik men inget hjälpte. Då tog jag fram ett anteckningsblock, skrev rubriken Störningar och sen fick hon sätta ett streck varje gång hon blev störd.
Poängen var att hon direkt efter det skulle tillbaka till läxan istället för att delta i det som var upphovet till störningen. Strecket i boken blir bara en bärare för vanan att gå tillbaka till det man höll på med innan man blev störd :) Smart va? På matten idag på skolan blev det femton streck, och sen tillbaka i boken. Jag tror att jag är något stort på spåren här ;)
Någon som har ett liknande eller bättre trick?
Det låter ju som ett utmärkt sätt att kannalisera störningar, för det är ju precis det en störning är, ett ljud/bild/tanke som inte passar aktiva tankemönstret och som hjärnan inte kan släppa. Lär man sig som du skrev göra något med störningen så kan hjärnan släppa det. Efter ett tag behöver man boken inte ängre, men hjärnan har lärt släppa störningen. Musik lär ofta fungera, som “white noise”. Hjärnan skapar ett kanal som ignoreras automatisk och övriga störningar hamnar i detta kanal. Fungerar ju bra, men inte för tankar som stör. Så att sätta ett streck gör att t.o.m. dem kan släppas. Mycket bra och intressant. Ett annat sätt att lära hjärnan att göra så är meditation, men det fungerar kanske inte bra ihop med matteläxor ;)
Tack för din kommentar Jeffrey! Och nej, meditation får vi använda vid andra tillfällen. Vi kör ju regelbundet avslappning med Mitt eget rum för att komma till ro, möjligen lätt meditation och att affirmera sina egna behov och drömmar. Ibland har vi tränat på svåra saker i rummet, men inte så tydligt ännu.
Kul att du hittade formen för att sätta en markering i en bok. Bra beskrivet! Jag tror att det är så på många plan. Tänk på exempel med att ta emot kritik och se framför sig hur jag tar emot det du säger i mina utsträckta händer, formade som en skål. Om jag vill ta emot det du sagt för jag mina händer fysiskt mot hjärtat och stjälper in dem där, men om jag inte vill ha dem så kastar jag bort det som gammalt diskvatten ;) På det sättet får hjärnan mer hjälp att lagra minnet av det jag vill göra. Inte så dumt faktiskt. Jag fick en gång lära mig att knyta handen och säga Fan vad bra, när jag gjort något jag blivit stolt över. Det för att lagra den positiva kraften på flera sätt, som i ett kroppsminne. Jag blir glad, jag säger det med munne, jag hör det med öronen och jag känner det med handen. Alla dessa minnen hjälper till att lagra det positiva :D
Vi är ju underbara vi människor!