Jag vet inte, men ibland undrar jag över mina underliga intresseområden. Jag hittade ju blocken som höll koll på min serietidningssamling tidigare och idag när jag klämde på min fem dagar gamla iPhone (japp, så var det sagt, för det var ju egentligen det hela det här inlägget skulle handla om) kände jag kärleken till Apple blomma upp i ogenerad styrka. Jag följde kärleksdoften vidare och hittade en kombination av ömsinthet mot företaget som hade sina rötter i både unikhet och mod, grafisk formgivning och processorval :)

Mitt liv har präglats av processorer. Om du visste hur skulle du ha större förståelse för den person jag är idag, men så är det ivarje fall ;) Livet började 1983, om man räknar bort små futtiga Texas TI-57c (den första som hade LCD-skärm istället för de fula LED-skärmarna som satt på TI-57,68 och 59 i åren kring 1980) med 6510 CPU som satt i Commodore 64. Det var på den som jag lärde mig Assembler för första gången, även om jag satt och assemblerade för hand på papper, för att sedan knappa in maskinkoden manuellt alternativt i ett Basic-program! Den var rätt straight forward och har väl inte gett mer minne än det man får efter första gången ;)

Några år senare crankade jag upp nivån till en 8502 som gick i svindlande 2MHz! Den satt i C128 som var en rätt fräck maskin med två olika graphic modes, en lågupplöst i färg och en högupplöst monokrom. Men det var bara som att träffa sin high school sweetheart alltför många år senare, egentligen samma sak men det gick lite snabbare och jag visste hur det fungerade.

Nej, det var inte förrän jag 1986 kom i kontakt med Motorola 68000 som kärleken tog fart. Det konstiga var att jag arbetade med minidatorer från Cromemco med OSet Cromix, då 1986 bestyckade med ett gigantisk krets 1024KZ med en megabyte i RAM :) Dessa programmerade vi i Cromemco Basic och jag kom väldigt sällan ner i några mer avancerade språknivåer. Märkligt eftersom jag varit inne och sugit på märgen på C64:an hemma, och satt och försökte styra uppe på kamelpucklarna på Cromemcon. Sköna burkar dock, kördes med seriella terminaler i allt från 300bps till 9600. Inget av dem gav någon imponerande fart direkt, men med bara 80×25 tecken att överföra så tog det inte så lång tid oavsett. Jag föll nog vid första ögonkastet tror jag. Kärleken till Motorolas 68K grundlades första gången som jag skar sönder fingrarna i ivern att installera slide-in-kretskorten för att starta den första :) Och den har aldrig dött! Kärleken alltså ;D

Under tiden har jag dock haft en lång och trogen relation med Intel. Från gymnasiets utökningskurs under 1983-1985 i datavetenskap på Erik Dahlberggymnasiet i Jönköping där vi programmerade Intel 8080 till dagens olika Pentiumar. Intels 8080 är en fantastisk manick, men det är mer Ericsson över den känslan som det är Nokia över 68K ;) Jag tror att vi hackade 8008 också, men jag är inte helt säker, kanske i nån liten brytarstyrd historia som inte gett några minnesspår hos mig. Jag vet att vi körde 4004 däremot, och då var det på allvar, världens första mikroprocessor! Jag kom i kontakt med 8086 (eller egentligen 80186) via Compis, som var en specialutvecklad dator för skolan. På den lärde jag mig Comal, som var det specialframtagna språket för Compis, en blandning av pascal och Basic. Jag lärde mig Pascal också, och det var en skön feeling att skriva högnivå men ändå slippa radnummer :)

I slutet av 80-talet hackade jag assembler på x86 för fulla muggar. Jag var rejält duktig på assembler och hade två egna spcialiteter i att skriva TSR-program (TerminateStayResident för er som är van vid multitaskande OS ;) och ES-extensions. Jag skrev tillsammans med en arbetskompis en fjärrstyrningsprogramvara i assembler med ett helt eget kommunikationsbibliotek för att få interruptstyrd läsning av 8250 UART och 16250 UART för att fullt ut kunna använda deras buffrar för maximal överföringshastighet. Försäljningen gick åt h-e men skojjaru vad jag lärde mig massor. Både hur kroppen fungerar under enorm arbetsbelastning och halvliters cola och 500g chipskartonger, men också om kommunikation och optimering av processornära kod.

Och det är väl klart att det var en skön känsla att få växla upp till IBM PC AT som körde 80286 och jag minns väl när första 386:an kom till kontoret. Riggad med massor av minne och 33 MHz var det något av det snabbaste vi sett. Bara uppräkningen av minnet och att boota DOS susade fram :) Men det blev aldrig riktigt hett med x86-orna. Visst, det kom en 486:a och Pentium och vi ökade farten, vi klockdubblade och höll på. Men nej, det var strävsamt och väldigt mycket sunt förnuft och business-case över det. Så är det fortfarande och även om jag är nöjd med min PC som jag skriver detta på så blir jag inte direkt röd om kinderna ;)

Nej, det är på Motorolasidan det hettat till under alla år. Från Cromemco, som kom med en Godzilla-burk med en 68020 som vi dock aldrig skaffade in, till Apple, Atari ST och Amiga. Trots att det var på samma sida så var fajten stenhård mellan dessa tre. Grafiskt utrustade alla tre, baserade på Motorolas 68000-familj men var för sig väldigt annorlunda teknik, marknadsföring och sälj. Jag skaffade mig en Atari ST. Dels för Jack Tramiel men också för Modula-2, det vackraste språket näst efter Smalltalk :) Modula-2 var skapat av Niklaus Wirth, en stor idol. Jag jobbade ihop en Atari 1040ST med en meg i RAM och en hårddisk på 20Mb. Den var min pärla, och även om jag aldrig gjorde några mästerverk på den var den min ögonsten i några år! Under tiden beundrade jag Amiga i smyg och hade en aldrig uppväckt kärleksaffär med Apple Macintosh som kom i flera olika generationer under den här tiden.

De rykten som spreds om att det skulle komma en mega-ST med en 68020 blev en TT med en 68030. Tyvärr tog historien fel väg med Atari där, och TT och Falcon blev bara marginalkommentarer i datorhistorien. Den fortsatte med Apple, som efter ett par tunga år utan Steve Jobs nu har gjort framgång till ordbokens beskrivning av ordet Apple. Jag har ännu inte haft en Apple-dator men äger just nu en Apple iPhone 3GS. Den är ju helt fantastisk och jag fattar inte att jag inte skaffat en för många år sedan.

Den har helt infriat alla förväntningar som byggts upp sedan 1980 med TI57c och 1986 med Cromemco C100 och Motorola 68000 :) Nuförtiden innehåller inte Apples datorer några processorer från Motorola. De har också gett efter för Intels dominans, men det är skit-det-samma för även starka män kan byta hjärta utan att själen försvinner ;)