Idag lagade jag pannkaka med integrerade korvslantar. En liten variant av rätt som vi inte ätit tidigare. En av tjejerna ville ha korvslantarna under pannkakan istället, och jag började fundera på kreativitet och förmågan att bygga på andras idéer för att nå ett gemensamt resonemang. Genom en grundidé så lyckades vi hitta en fortsättning som gav flera olika varianter och som täckte olika typer av behov. Någon tog ketchup till pannkakan (!) för att det var korv i, medan den andra körde med sylt trots att det var korv till :) Om målet är att vi ska vara mätta och glada efter maten är det okej att ta olika vägar även om pappan kör med principen att vi försöker äta med besticken så långt det går ;)
Och, vid stekningen av korvslantarna så dök en annan fråga upp. Jag försökte att proffskockvända på korvbitarna genom att slänga upp dem med stekpannan, men jag fick aldrig till det där att alla 20-30 bitar vändes samtidigt :( Det var hela tiden flera av dem som fortfarande visade sin mjälla, rosa och ostekta sida uppåt. Efter fyra, fem sådana vändningar var det ändå flera ostekta sidor som tittade upp på mig. Efter ytterligare några vändningar, och nu visar sig mitt rubbade (oops positivt var det ju) men söta beteende, började jag att räkna proffskockvändningar :) Och hjärnan började räkna sannolikheter. Hur sannolikt är det att en korvbit klarar sig genom tio vändningar utan att bli vänd? Hur stor är chansen att jag lyckas vända på alla på ett kast? Spelar det någon roll hur många korvbitar det är? Hur många gånger måste jag kasta upp dem innan jag är säker på att alla fått stekyta? Är det ens en relevant och matematiskt besvarbar fråga? Jag ska gå tillbaka till boken Sant eller sannolikt och se om jag hittar svar…
Jag är ju bra, juh :)
Haha…är det sådant vi kallar onödigt tänkande. När man kommer på sig själv efter 10 minuter och börjar fundera på vad man egentligen ska ha för nytta av korvstatistiken =) Men man får ju hjärngymnastik i alla fall!
Jag gillar “Jag är ju bra, juh” !!
Hrm..vissa saker passar sig bäst att hålla kvar i köket och inte pratas om utanför :) Som korvstatistik ;) Men å andra sidan tror jag ju så stenhårt på skärningspunkter att jag inte kan låta bli att lägga en hel del vikt även vid sådana skenbart oväsentliga saker. Där olika vetenskaper, tankegångar eller erfarenheter skär varandra händer det underbara saker. Jag kan mycket väl tänka mig att en VD för ett korvföretag inser att de skulle kunna anställa den bästa korvcontrollern i mannaminne, som dessutom kan praktisera ute på affärerna och vända korvpannkakor till folkets stora förnöjsamhet :D och berätta på hur många sätt man kan skära en falukorv för att få max antal hjärtformade skivor :)
Hjärnan börjar fatta att “Jag är ju bra, juh” är en affirmation så den blockerar signalen. Håller på att klura ut en ny som jag kan lura den med. Det finns så mycket positivt i mig som den behöver inse…se där en ny affirmation att använda ;) Tack för ditt engagemang Åsa – på alla fronter!